hast

Senaste inläggen

Av vi i stallet - 23 december 2009 15:53

 G o d   J u l   p å   e r   a l l a !



I år kan vi verkligen inte klaga på snöbrist eller på plusgrader. Tror faktiskt att både djur och människor njuter i fulla drag.

  

I kväll är bästa kvällen på hela julhelgen, granen stilas, skinkan i ugnen, julmusiken går varm, glögg på spisen, tända ljus överallt. Lite senare sitter vi uppkrypna i soffan med filtar och myser med bordet fullt av gott. Tro det eller ej men för tredje året i rad så ska vi spela bingolotto! Men egentligen är jag lite sur på "tv bestämmarna", det ska vara en vanlig uppsittarkväll med rim, musik, gäster, matlagning och allt som hör till. Men eftersom inte jag jobbar på tv4 är det väl bara att acceptera läget och köpa på sig bingolotter till hela familjen...om man vill ha mys i soffan   


Ha det så gott under julhelgen och MYS mycket!


Kram Nina






ANNONS
Av vi i stallet - 9 december 2009 23:25

Nu, onsdag kväll, har Skorpa fått lämna oss.


Hon fick komma in i stallet, äta sig riktigt mätt av hö, medan jag borstade henne och gjorde henne fin. Ibland så såg jag inte vart jag borstade för alla tårar, men jag kände henne. Jag försökte verkligen snosa in hela henne i mig, för att inte glömma doften.... Jag försökte tänka bra tankar av rädsla att hon kunde läsa dem. Jag tänkte på alla våra bra stunder, på alla tokiga brall hon haft, på hennes glädje när hon fick löshoppa, på ridturer med Åsas tokiga hästar som krävt en lugn och sansad häst som sällskap, vilket Skorpa var. På att hon varit en fantastisk mamma.


Å jag tänkte att trots hennes brist på benlyft, brist på speed, trots hennes envishet, trots hennes vilja att bestämma - så var hon (en gång i tiden) helt perfekt för mig. Det var just pga alla hennes benägenheter hon var så perfekt.


Hon tog med sig en bit av mitt hjärta.


Nina


ANNONS
Av vi i stallet - 24 november 2009 16:08

Idag har Skorpa fått sin diagnos, hon har IR, vilket betyder att hon är insulinresistent. Diagnosen kan liknas med en typ av diabetes. Det finns en hel del att läsa på internet om sjukdomen.

Delvis baserat på hur hennes foderstat sett ut de senaste året och på resultatet av detta så finns tyvärr ingenting att göra. Det finns naturligtvis även andra orsaker som spelar in i detta. Nu blir det väl en del administrativt arbete innan försäkringsbolag sagt sitt etc, men jag antar att det går ganska fort.

Det är otroligt tungt att inse att jag aldrig kommer få tillbaka den häst jag hade en gång. Vi fick liksom inte chansen igen....min lilla skrutt och jag Gråter


  

Av vi i stallet - 22 november 2009 21:35

Otroligt så mycket vått som kommer uppifrån och lera som kommer underifrån. Gaia är inverterad i färgerna - vit häst med svarta strumpor. Idag kom Sara och tränade både hästar och oss. Det var hyfsat fint väder, ja just det, tills hon kom - därefter regnade det finstilt och vått. Ástrid tränade att gå i grimma och ledband. Hon var mycket lik en envis åsna i början men efter en stund förstod hon Sara och gick snällt med. En stund i alla fall. Nere i hagen igen var hon alldeles slut och stod kvar där hon blev ställd. Sara sa att det berodde på att hon har så liten hjärna så det ryms inte så mycket information åt gången. Vi behöver mer träning här, både Á och jag. Byr sprang som en tok på volten först och i korsgalopp och spänstig trav, men sedan, waow, följde han Sara som en hund och utan grimskaft! Häftigt att se! Polli var fin att skåda - blev riktigt flott i tölten. Gylfi och Máni var med också men dem såg jag tyvärr inte, kanske mattarna vill berätta?

Mer vatten ja - idag har stona fått sin vattenkopp och den har de verkligen nyttjat. Spyrna stod länge och njöt, provade flera gånger och sög på vattnet. Med ny halm och gott vatten kändes det ändå som om hästarna var nöjda idag trots regnet. Hursomhelst -det är inte mycket att göra åt vädret. Nu kan vi väl få kyla, tjäle och gärna vit snö!

Kikki (inne i värmen och där det är torrt)

Av vi i stallet - 11 november 2009 08:43

Jaha, igår var det dags igen, återbesök på Ultuna.

Jag måste börja med att tala om att jag är så enormt glad och tacksam för fantastiska vänner som hjälper till i ur och skur. I går var det Åsa som hjälpte till med allt! Jag såg hennes bil när hon kom, den kördes direkt till stallet. När jag väl fått på mig ytterkläder, sko och "plastskyddpåse" och tagit mig ut till stallet, då har Åsa redan borstat hästen samt tagit fram hö till transporten. Tja, vidare så var det transportskydd på, kraft i hink, lasta häst, ut med Mylla (som var inne) medan jag stod som ett fån och hängde på mina kryckor! Min insats var att jag låste sidodörren på transporten...puh...vilken ansträngning Skäms.


Väl på Ultuna så började vi med att försöka få upp Skorpa på vågen...hon ville inte gå på det konstiga plåtbelaggda golvet som dessutom lät också. Men skam den som ger sig, Åsa tillsammans med djurvårdare och krafthink, då gick hon galant upp på vågen för att sedan få stå still där och bara njuta av den fantastiska maten i hinken!

(Vid hennes besök den 9okt så vägde hon 416kg, besöket 21okt vägde hon 388kg...glad var jag över 28kg viktminskning, skulle bli väldigt spännande att se vad hon vägde nu!)

Tjohooo.....så besviken man kan bli när vågen återigen visade 416kg!! Hur kunde detta vara möjligt?


From 9okt så har hon fått uppvägt "urlakat" hö morgon och kväll, samma samma varje dag. Hon har också fått alla sina mineraler, hormonpreparat samt akupunktur under tiden. Det enda som tagit slut (sista veckan) är hennes munkpeppar - vilket jag antar inte ger en viktökning på 28kg under en vecka?! Eländes elände, jag som trodde hon hade börjat återfå någon form av kroppslig balans och därav hennes tidigare viktminskning....


För att återgå till anledningen till återbesöket, som var hennes hälta. Förra gången blev hon behandlad för inflammation i bägge bakknän och bägge haser. Nu visade hon ingen hälta alls, såg riktigt bra ut. Veterinären påpekade (brytades på finlandsvenska, likt muminmamma) vid longering (som Åsa naturligtvis stod för), att "hästen är ju riktigt glad, jätte fet men glad. Den verkar inte ha ont någonstans nu!"

Tja, eftersom ingen hälta kunde ses så avbokades därmed den bokade skinttiden. Inget försäkringsbolag står för en skint om inte ens hästen är halt. Bara köpa läget.

Den finlandsvenska veterinären menade vidare att hon inte fann någon anledning, i dagsläget, att vidare utreda hästen för hälta. Snabbaste Ultunabesöket hittintills.


Vad som däremot går vidare är en ny utredning angående hennes fetma. Låter konstigt men så blir det. Nytt besök inbokat tisd nästa vecka. Skorpa kommer då få träffa en veterinär som är duktig på medicin, för att ta diverse prover. Det kommer vara prover som visar hurvida hennes värden är normala eller ej, överproduktion av olika ämnen etc. Hon kommer att få vara kvar på Ultuna några dagar under utredningen. Jag hoppas så innerligt att de kommer att hitta något, något litet men som har stor betydelse och som går att åtgärda. Vi får se......


Naturligtvis så mockade Åsa transporten, släppte upp häst i hage, plockade undan alla saker etc etc när vi kom hem, medan jag låste sidodörren på transporten.


Kram Nina 


Av vi i stallet - 2 november 2009 20:11

Den 2 juni lovade jag i mitt inlägg om ”Polli på rymmen”, efter begäran av vår stallchef Nina samma dag, att återkomma om Rottas och Friðsælls bedrifter på Sleipners vårtävling i Strömsholm den 30/31 maj innevarande år. Nå, vad är det man brukar säga? ….. tiden går fort eller rättare sagt ... den bara fullkomligt rinner iväg!


Det blev i alla fall ett par fantastiska dagar med (förutom hästtävlingar) strålande solsken Cool, god mat & dryck samt svalkande bad (bland annat i en kohage). Det var de yngre i sällskapet som var badsugna, dvs Jonaz och Josefin samt Moa 9 år och Elin 7 år Glad.


Jonaz red Friðsæll och Josefin red förstås Rotta. Jag, Mats och hundflocken ställde upp som hängivna supportrar, hästskötare (you name it!) samt tog med husbilen för nattlogin. Tror nog, ärligt talat, att man på tävlingsplatsen trodde ”här kommer de hängivna föräldrarna med dotter och son och hjälper dem på tävlingarna ….vad gulligt” Flört. Det kom hängivna supportrar ända från Kumla och hejade fram våra ekipage i alla fall. Jag kan faktiskt säga, utan att överdriva, att det hördes när just Josefin och Jonaz var inne på banan. Jonaz red även Anna Marklunds sto Sigurdís, så Anna var ju även hon en högljudd supporter.


Det blev en stark start på hela Strömsholmstävlingen med Friðsæll och Jonaz i första startgruppen i T8’s uttagning. Slutpoängen blev 3.93 (3.5-3.8-4.5) från domarna. Över förväntan bra! Därefter var det Rottas och Josefins tur i T5’s uttagning. Slutpoängen blev 4.63 (4.8-4.8-4.3). Även det över förväntan och en A-finalplats. Finalplatsen resulterade sedan i en blågul rosett i T5 med slutpoängen 5.09 Gissa om vi alla var stolta!! Så duktiga tjejer har vi faktiskt i vårt stall!


Därefter kom uttagningen i V5 där Jonaz red både Friðsæll och Sigurdís. Denna uttagning har faktiskt gått till historien vad gäller domarnas bedömning av ekipaget Jonaz/Friðsæll. Sigurdís fick fina 4.0 (4.0-4.5-3.5) i första startgruppen. Sen var det de stiliga killarna Jonaz och Friðsælls tur i sista startgruppen. Tölten fick fina poäng återigen, 4.5 av samtliga domare. När det var dags för traven var Friðsæll lite spänd och ville hellre tölta, vilket så klart drog ned poängen. Synd, för han har ju en mycket fin trav när han sätter den sidan till. Skritten var lite överilad men han fick ändå fina poäng, 4.0 av två domare och 3.5 av en domare. Sen kommer det roliga i kråksången …. galoppen!! Friðsæll har en bra och stadig galopp, vilket resulterade i att Jonaz inte kände att Friðsæll glatt galopperade fram i korsgalopp, stadigt och fint i varje kurva. Jonaz grämde sig förstås efteråt, trots våra tröstande ord att vi förstod att Friðsæll ”lurat” honom. Nåväl, när domarresultaten kom så var det en Jonaz som raskt kände sig mycket bättre till mods. Två av domarna hade noterat korsgaloppen hos Friðsæll, medan den tredje domaren tyckte att galoppen varit riktigt bra och gav, efter avdrag för en inledningsvis fel fattning, 5.4  Det blev många glada skratt kan jag lova! Slutpoängen blev 2.7


Även Rotta och Josefin red ju V5. De hade fina 5.23 (5.4-5.3-5.0), vilket i sin tur resulterade i en plats i B-finalen och slutpoängen 5.08, en vit rosett och åttonde placering! Återigen var vi alla stolta över våra duktiga tjejer i stallet! 


Det var en mycket trött, uppsluppen, fnittrig och nöjd skara som kom tillbaka till stallet på söndagskvällen. Jag har dyrt och heligt lovat Jonaz att han ska få tävla Friðsæll igen. Men vem vet …. jag hinner kanske före honom?


Josefin har säkert kompletterande kommentarer till det hela, så varsågod Josefin! Kanske Jonaz finns där ute oxå?


Kram Marie


  

Stiliga killar innan tävlingsstarten


  

Stiliga killar på banan


  

Stiliga killar efter ömsesidig prestation


  

Egen proffsfotograf


  

Gosestund med tillresta supportrar


  

Finns det hjärterum .....


  

Vi är klart bäst!!


  

Folkets jubel!


  

Par i damer


  

Sigurdís


Av vi i stallet - 30 oktober 2009 13:55

Idag satt jag äntligen upp på Gylfi igen! Gick riktigt bra :-) Inte alls så nervös och trippig, kanske för att han är lite tjock, hihi.

Kändes bra hursomhelst och nu ska vi komma igång på riktigt, hurraSkrattande

/Katarina

Av vi i stallet - 26 oktober 2009 18:02

Under helgen som gått har jag haft sk Aircast (pjäxa) på benet. Den har varit lite svår, för man pumpar upp den med luft och det är väldigt svårt att känna hur mycket "lagom" är. När det värker i foten, är det pga för mycket luft? För lite luft? Eller är det foten i sig som värker? Klurigt värre! Fått "värmeskavsår" på hälen och har inte lyckats fixa ett läge som känns ok.


Ringde ortopeden i morse och pratade med gipsavdelningen som i sin tur pratade med min läkare. Resultatet blev ett nytt besök på otopeden, av med aircast och på med (plast-) gips igen. Det var tydligen inte helt ovanligt att man bytte tillbaka till gips just pga problemen med att dosera rätt luftmängd. Jag ska ta bort stygn om ett par veckor och då tas nytt beslut om fortsatt gips eller nytt försök med aiscast, vi får se hur det blir. Det är i varjefall mycket lättare (i vikt) med gips och det känns mycket smidigare.


Jag har fortfarande inte orkat mig ut i stallet, men jag ser att det lyser där titt som tätt. Minge tackar för jätte mycket mock hjälp Glad!


Mellan varven så sitter jag och kollar in hästarna i hagen (från sovrums fönstret), stackarna, vad lerigt det är! NU vill jag ha kalla nätter! Förra hösten hade vi enorm tur med vädret, tror vi hade lerigt i kanske tre veckor sedan blev det tjäle. Förresten så är Býr like kaxig mot Orri! Inte snällt, fast Orri verkar inte bry sig så mycket. Och det är klart, de slåss ju inte men lite sådär kaxig - Flytta på dig! Kanske är tonårs frustration? Tja, något roligare än så har jag väl inte noterat......från mitt fönster.


Jo, att Gaia och Astrid ibland får gå in i lunchhagen för att äta extra hö. De verkar ändå käka upp det rätt fort? Iof så ser jag glist (kan vara så att de tröttnar äta?) Annars kanske de skulle kunna få lite till?


Mina korvar på kullen ser jag inte mycket av...men jag hälsar till dom genom Magnus varje kväll Flört.


Kram Nina




Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se