I väntan på att Kikkis skrivklåda skall sätta in, vad gäller Orris ridbarhet, kommer här några bilder tagna av undertecknad vid premiärturen. Vad är det man säger .............. en bild säger mer än tusen ord! Stämmer ganska bra eller hur!? Leendet på sista bilden är underbart!

Kram Marie

Här kommer, på begäran, en liten historia om "Polli på rymmen". Jag har varit på G flera gånger att skriva några rader men .... nåja bättre sent än aldrig, eller hur!?

Datumet var söndagen den 10 maj. Kvällen innan hade vi haft tandläkaren, tillika veterinären, Thorleifur hos oss. Pollis tänder behövde fixas och inför det fick han lite lugnande. Eftersom han inte kunde släppas ut i hagen direkt efter det, fick han stå inne och vila tills dess att det lugnande gått ur kroppen, vilket blev hela natten.Nu vet vi ju alla att Polli inte riktigt gillar det här med att stå på box. Nina har erfarenhet av detta från nyårsnatten. 

Undertecknad hade morgonfodringen och hade lovat att släppa ut Polli till hagen i samband med det. Jag skulle dessutom börja jobba 08:00 så lite stressad var man ju. Sen är man ej, har aldrig varit, kommer aldrig att bli, en morgonmänniska.

Döm om min förvåning när jag kom till stallet och det första jag såg var Polli som gick och betade utanför valackhagen. Förvåningen lade sig ganska raskt och paniken tilltog, det måste jag erkänna. Polli tittade på mig, då jag kom med grimman, vände rumpan mot mig och gick med bestämda steg mot järnvägen och 72:an. 

Då ringde jag och väckte stallchefen och hade nog lite panik i rösten då jag förklarade läget. Jag slängde mig in i bilen, körde i 100 km upp till stallet, slängde mig ut ur bilen, in i stallet, hämtade kraft i en hink, sprang ut ur stallet, slängde mig in i bilen, skrek åt Minge som kom strosande och inte visste vad som var på G, körde i 150 km runt gården för att genskjuta Polli på hans väg mot 72:an.

Han hade stannat efter cirka 100 meter och stod och betade. Nina kom med bilen från gårdshållet och när han såg att han var omringad av två Volvo gav han upp och kom till mig och lät sig väl smaka av kraft och få grimma på sig.

Mitt hjärta slog sedan normalt och jag hann till och med i tid till jobbet.

Polli såg mycket trött ut, vem vet hur länge han hade nattsuddat och försökt ta sig in till kompisarna i hagen? Han hade i alla fall bajsat en hel del i stallet och ätit upp Myllas och Skorpas morgonhö. Vi funderar fortfarande hur i helskotta han tog sig ur boxen!!!! Stalldörren var ju det minsta problemet.

Nu får Kikki skriva om Orris ridbarhet och Gaias mage, även det på begäran, så lovar jag att återkomma om Fridsaell på tävlingsbanan (har en del bilder att ladda ner och välja ut först) och sen får Josefin (vår egen proffsryttarinna!!!) berätta om sina och Rottas bedrifter på tävlingsbanan. Jag var så himla stolt och stod där med tårarna i ögonen då de fick sin blågula rosett!!! Vi hade en fantastisk helg i alla fall, så mycket kan jag berätta. Fortsättning följer.............

Kram Marie

Här händer det saker men ingen bloggar...hm, har ni saknat bildfunktionen? Jag har nu försökt "köpa" fler bilder men väntar på någon sms kod, sen så!Jag saknar inlägg om polli på rymmen, Orris ridbarhet, Gaias mage, Fridsaell på tävlingsbanan, Rotta med blå-gul rosett etc etc

Själv vill jag skicka ett fång berömmande ord till Sara G, som varit här och hjälpt oss vid två tillfällen (inbokad igen!). Otroligt intressant att se henne arbeta med våra småttingar, som nu är två och tre år gamla. Tyr, som är yngst är strålande. Han lyssnar, är samarbetsvillig, frågar hela tiden om vad han ska göra härnäst. Han är med andra ord jätteduktig! Býr är lite mer svårflirtad. Första gången tror jag knappt han tittade åt Sara, allt annat var intressant, fåglar, gruset, husen eller bara luften kanske? Det var också antingen på eller av i tempot. Gång nr två så tyckte han ändå att hon kanske var värd att titta på, mer flyt i tempot mer avslappnad och därmed allt bättre. Nu funderar han på om han ska kanske lita på henne nästa gång, men bara kanske, vem vet hon kan vara ute efter nå´t. Máni har talat om för honom att vara försiktig med främmande människor, man vet aldrig vad de kan få för sig! Han, Máni däremot som vi trodde var skyggheten själv är egentligen lite kaxig..haha... Han var också lite på och av första gången men han uppmärksammade Sara iaf. Andra tillfället var bättre men han gillar snabba starter och tvära stopp, för det har hans mamma lärt honom ; )

Josefin är duktig och tar över repet när Sara hållt på en liten stund. Jag däremot är jättenöjd med att Sara är så bra! Livrädd för att in och förstöra, göra fel etc. Men men nästa gång, eller gången efter DÅ ska jag oxå in och hålla en stund i repet ; )

Nina

Hej!

Som blott den medryttare jag är tänkte jag nu göra storstilad premiär här på bloggen. Vanligtvis är jag ju medryttare på Rotta med allt det medför (flygäventyr, skogspromenader och lååånga mysiga stunder i hagen) men den senaste tiden har jag också haft äran och nöjet att få Skorpa till låns för en tur då och då. Så även idag.

Men som bekant behöver inte bara hästar motioneras utan ibland även pojkvänner så jag gjorde slag i saken och tog med mig min kära Eskil för att klappa häst och promenera i skogen. Med kameran i högsta hugg (i Eskils fall) tog vi en runda i skogen, på apostla- respektive islandshäst. Bildresultatet finns i länkform (kom inte alls överrens med bloggen på den punkten) längre ner. Personfixeringen vid Skorpa kommer sig av att när det väl var Rottas tur hade Eskil sedan länge tröttnat och tog sin kamera och åkte hem... Det får bli fler bilder en annan gång!

Kramar från Hanna 

http://hem.bredband.net/universal/skorpa1.jpg

http://hem.bredband.net/universal/skorpa2.jpg

http://hem.bredband.net/universal/skorpa3.jpg

http://hem.bredband.net/universal/skorpa4.jpg

http://hem.bredband.net/universal/skorpa5.jpg

Igår kom Orri hit för tredje gången, nu ska han få stanna! Killarna blev smått lyriska över att lekkompisen återkommit. Först en liten hälsningsfas, sedan ett race och efter det så släppte inte Býr och Máni honom ur sin närhet. Tyr stod och tittade på lite håll, undrade om han kunde vara med...men icke, det här var ju de stora killarna. Efter en liten galopp piruett så sprang han plötsligt fram till sin favvo, Eldur och bet honom i hakan, i hopp om att han ville leka. Eldur ville inte leka, de tuffa stora killarna var dessutom på väg för att dricka vatten, då smög sig Tyr fram igen...skam den som ger sig..

Tack för din superba insats Josefin! Kram MaMa & Fridsaell

Vet inte om jag kan skriva Yiiiipiii.....men så känns det för min del iaf!

Min lilla pojke som vi trodde vart tidig man....kanske inte alls varit man? Enl stoägares utsago så verkar stoet ej dräktigt längre! Det har gått 1år och en vecka sedan sista möjliga betäckning kunde ha skett, stoet har inte ens börjat fylla juver - bara fet. Var hon verkligen dräktig, tro? Visade hemmaprovet fel? Så vad ska man säga, jag tror jag säger Yiiipiii ändå, Ägaren slipper ett oreg föl på halsen, hon kan sätta igång och dunderträna - hon "kanske" tom skulle kunna visa henne i höst, vilket hon ville? Alltså borde hon också vara glad (men snopen) att hästen är tom!

Gulle puss på dig, Tyr .....puss igen lilla valack!

Vad sägs om att titta på något annat än häst och knäpp benställning? De här godingarna är bombmurkla och låsbräken, som båda hör våren till. De är inte alltför vanliga. Snart kommer Orripojken tillbaka. På söndag kväll har Malin sin examination med sina tre träningshästar. Om en vecka kommer han till vårt stall igen. Jag längtar! Njut av våren! Kramar från Kikki