Det är så konstigt...fattar ingenting.

I torsdags eftermiddag var hon blockhalt på vänster bak, satte knappt i tån. Hon var svullen över kotan, gallig en bit upp på benet dock inte speciellt varm, ingen ökad puls eller feber. Thorbjörn (hovis) kom ut akut för att, efter noggrann undersökning av hoven, konstatera att det inte rörde sig om någon hovböld. Fick en akuttid på Ultuna kl 09.00 dagen därpå.

Hon var något bättre på morgonen men absolut jättehalt. Iväg till Ultuna.

Väl där så började veterinären med att undersöka hoven för att hitta en hovböld. Stackars Skorpa tyckte det var så otroligt jobbigt att belasta det högra bakbenet medan veterinären höll den "sjuka" hoven i luften, så hon skakade i hela den sidan. Marie "stöttepelare på flera sätt" stod och stödde upp hennes högra bakdel så gott hon kunde. Hade tydlig ökad puls och värme i hoven men efter nästan en timme så gav veterinären upp sökandet efter böld. Hoven bedövades, efter att bedövningen fått verka (tog dock inte riktigt på h utsida) så skrittades hon i gången. Gick då bättre, satte ner hela hoven men la ingen belastning på den. Fortfarande mycket halt men en förbättring - man kan fundera hur mycket förbättring det hade varit om bedövningen hade tagit i hela hoven? Men i och för sig spelade det kanske ingen större roll?

Tillsammans med en annan veterinär så bestämdes det att hoven skulle röntgas. Skorpa var så duktig då, inget lugnande där inte! Snäll och nästan blickstilla lät hon röntgenmaskinen putta henne i magen, nästan kilas in mellan benen och hon tyckte tom det var helt ok att ställa hoven i ett vattenbad medan bilder togs! En liten "psyk klippa"!

Röntgen visade nada. Det kändes iof mycket bra!

Jaha....då kunde de inte hitta på fler undersökningar - höft, knä, has, leder kändes helt ok enl veterinär, fanns ingen orsak att tro att något var fel där.

Det bestämdes att hon skulle få något omslag på benen för att minska hennes svullnader och även för att stödja hennes högra ben då veterinär uttryckte oro för belastningsfång av det benet. Hon var så ansträngd i höger att kotan nästan helt gick igenom. Dessutom så fick hon omslag under hoven för att ev dra ut bölden som inte verkade finnas - men som man ändå kanske trodde fanns. Hon skulle bli kvar under observation, en dag i taget för att se vad som händer. Så hon fick vara kvar.

Klippan Marie och jag åkte därifrån och intog varsin väl förtjänad meny på Sibylla.

Lördag eftermiddag åkte jag till Ultuna, dels att för att jag ville titta till henne dels för att lämna hennes alla mineraler, munkpeppar och pulsatilladroppar (för hennes hormonstörning). Ja herregud, det är ju en hel uppsats för sig.....

Lite förvånad blev jag nog, Ultuna har infört besöksförbud på häst! Det hade varit allt för mycket spring av oroliga ägare som hela tiden ville se om sina hästar. Iof så kan man förstå att det kan vara ett problem när hästar är sjuka och kanske behöver lugn och ro. Helt otroligt så mycket de klarar ändå, både personal och hästar. När det gäller hästar så tänker jag på de stackare som står med slangar hit och dit fästa i ställning i taket, helt fantastiskt tycker jag. Hängmattor är ju ett annat spektakel vissa måste utstå (det har ju tyvärr Skorpa tidigare erfarenhet av).

Men men.....jag fick komma in eftersom jag bara skulle lämna lite saker till hästen. Där stod hon, lilla gumman, hängde med huvudet, bredvid sig hade hon en rejäl hög av hö, som jag gissar att hon inte ens rört! Antagligen ganska deppig (mitt matvrak till häst). Hon "hummade" när jag gick in till henne, usch så blödig man är men då kom tårarna, fan det är inte lätt att ha djur alla gånger.

Jag gav henne dagens ranson med "mediciner" och en morot, snosade och pratade en stund. När jag lämnade henne satte hon ner huvudet och började äta i höhögen......

Framåt kvällen ringde jourveterinären bara för att berätta att de hade tagit bort hennes bandage. Det var fortfarande inget som visade på ev. hovböld. Hon hade skrittats i korridoren och visade ca en grads hälta, vilket var en enorm förbättring mot fredagen. Svullnaden hade nästan gått ner i bägge ben.

Tja...dom har ingen aning om vad det kan vara, de skulle konsultera på måndag, om inget händer innan dess. Jag antar att jag kommer att få hämta henne måndag em/kväll? Blir det så, så kommer jag att boka in en tid för utredning med Emilia. Utredning, inte av denna akuta hälta, utan av henne i helhet. Det är så mycket som känns helt fel, snubblar, tappar bak, går "vridet" med bakbenet, gallor, svullnader - ja, listan kan göras lång, känns inte positivt - ganska jävligt faktiskt.

Min lilla lilla Skrutta......

 

Kikki

11 oktober 2009 08:47

Ja, snälla goa, hoppas allt går bra med Skorpa! Det är hemskt att inte veta om något är fel när man anar eller ser tecken. Härligt att läsa att hon uppskattade sitt sjukbesök och började äta - det kanske fler hästar skulle må bra av men på bestämda besökstider? Jag håller tummarna för att allt blir bra! (ingen flask-ande här längre!). Kram

http://hast

 

Barbara

11 oktober 2009 12:32

Gud ja, jag hoppas verkligen att hon snart får komma hem igen - och att allt blir bra. Det är så hemskt när man inte vet vad som är fel, man bara vet ATT någonting är fel...
Håller tummarna för er,
Kram

 

åsa

11 oktober 2009 13:21

Håller tummarna för er.
Utredning av henne kanske är välbehövligt, inte första gången hon är halt utan att de hittar var det sitter. Begär en scint!! När hon stod i hängmatta var det fram eller bak hon var halt på då???
Tänker på er. KRAM

http://tyr.bloggagratis.se

 

Nina

11 oktober 2009 16:38

Åsa, det var höger fram.....tre veckor senare hittade ju Emilia gaffelbandsskadan där. Fast på Ultuna var hon halt på alla fyra då.

 

Marie

12 oktober 2009 10:17

Lider med er bägge och håller tummarna hårt hårt hårt. Blev paff att höra om besöksförbudet. Det betydde så mkt då vi hälsade på Fridsaell under hans veckor på Ultuna, både för honom och för oss. Men våra promenader avlastade ju personalen iofs. Kikkis förslag om bestämda besökstider låter smart. Skruttan var söt som började äta då matte hälsat på, kändes lite bättre då kan man tänka sig.

Hon var så duktig på Ultuna som du redan berättat så inlevelsefullt om. Snällt gjorde hon allt hon blev ombedd att göra trots att man inte bara förstod utan även tydligt kunde se att det var så otroligt jobbigt för henne. En klok och snäll liten Skorpa.

Ja, nog kan man tycka att en grundligare undersökning bör göras efter dessa år som hon haft problem på alla möjliga sätt. Visst kan det här vara en separat händelse i sig men man gör fel om man bara förutsätter att det är det, tycker jag liksom jag förstår att även du tycker. Stå på dig!

Varma kramar till er bägge

 

Nina

12 oktober 2009 10:31

De hade bestämda besökstider förr, men folk respekterade dem tydligen inte.
Idag har jag bokat in tid för hältutredning (även fast jag inte ännu vet om hon ska hem idag) hos Emilia, onsd 21/10.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det bloggas alldeles för dåligt här så för tredje inlägget på raken tar jag tag i saken. Ser fram emot uppdateringar från övriga :) Som bekant så är det vissa händelser här i livet som bör förevigas - bröllop, dop, födelsedagar och såklart, barb...

I vanlig ordning är man inte så snabb på att blogga som man kanske önskar... För ett antal veckor sedan tog jag med min mamma ut till stallet (kvinnan som vägrar sätta sig på en häst med motiveringen "det finns ingen broms") för att klappa häst, prom...

    Kanske inte helt fel ute ändå? :P   //Hanna

En helt vanlig dag för ca 5 veckor sedan. Karin och jag rider hästar på löpande band och ska ta en tur ut tillsammans då stoet jag ska rida, Vending, ska ridas utomhus för första gången. När jag gör iordning henne reagerar jag på att hon är lite extr...

7.30 ringer klockan och först den upp kokar gröt. Promenadtid till jobbet: ca 3 min. Arbetsdagen börjar kl 8 med morgonfodring och medan hästarna äter tar vi morgonkaffe och planerar dagens träning. På tavlan nedan skriver vi vem av Elvar, Karin, Ásd...