hast

Alla inlägg under oktober 2009

Av vi i stallet - 30 oktober 2009 13:55

Idag satt jag äntligen upp på Gylfi igen! Gick riktigt bra :-) Inte alls så nervös och trippig, kanske för att han är lite tjock, hihi.

Kändes bra hursomhelst och nu ska vi komma igång på riktigt, hurraSkrattande

/Katarina

Av vi i stallet - 26 oktober 2009 18:02

Under helgen som gått har jag haft sk Aircast (pjäxa) på benet. Den har varit lite svår, för man pumpar upp den med luft och det är väldigt svårt att känna hur mycket "lagom" är. När det värker i foten, är det pga för mycket luft? För lite luft? Eller är det foten i sig som värker? Klurigt värre! Fått "värmeskavsår" på hälen och har inte lyckats fixa ett läge som känns ok.


Ringde ortopeden i morse och pratade med gipsavdelningen som i sin tur pratade med min läkare. Resultatet blev ett nytt besök på otopeden, av med aircast och på med (plast-) gips igen. Det var tydligen inte helt ovanligt att man bytte tillbaka till gips just pga problemen med att dosera rätt luftmängd. Jag ska ta bort stygn om ett par veckor och då tas nytt beslut om fortsatt gips eller nytt försök med aiscast, vi får se hur det blir. Det är i varjefall mycket lättare (i vikt) med gips och det känns mycket smidigare.


Jag har fortfarande inte orkat mig ut i stallet, men jag ser att det lyser där titt som tätt. Minge tackar för jätte mycket mock hjälp Glad!


Mellan varven så sitter jag och kollar in hästarna i hagen (från sovrums fönstret), stackarna, vad lerigt det är! NU vill jag ha kalla nätter! Förra hösten hade vi enorm tur med vädret, tror vi hade lerigt i kanske tre veckor sedan blev det tjäle. Förresten så är Býr like kaxig mot Orri! Inte snällt, fast Orri verkar inte bry sig så mycket. Och det är klart, de slåss ju inte men lite sådär kaxig - Flytta på dig! Kanske är tonårs frustration? Tja, något roligare än så har jag väl inte noterat......från mitt fönster.


Jo, att Gaia och Astrid ibland får gå in i lunchhagen för att äta extra hö. De verkar ändå käka upp det rätt fort? Iof så ser jag glist (kan vara så att de tröttnar äta?) Annars kanske de skulle kunna få lite till?


Mina korvar på kullen ser jag inte mycket av...men jag hälsar till dom genom Magnus varje kväll Flört.


Kram Nina




Av vi i stallet - 23 oktober 2009 19:55

I onsdags var Skorpa till Ultuna för utredning. Utredning av vad frågade veterinär? -Tja, av hela hon! Någonstans ska man börja så det blev till att springa med henne i gången, (Åsa sprang jätte fint) och skorpa ville inte överglänsa Åsa så hon grisepassade lite och tog några enstaka travsteg. Såg faktiskt inget vidare ut, typ halt på alla fyra?

Ut i ridhus och longerade istället - där hon tydligt visade sig halt, överallt kan man säga?


För att korta ner storyn lite så bedövades hon i bägge haser och bakknän, longerades igen, röntgen av de samma. Röntgen visade perfekta och fina bilder, inga pålagringar av något slag. Fakta var dock att hon hade inflammation i både haser och knän, blev därmed sprutad i lederna. Detta är med största sonnolikhet något sekundärt, så det återstår alltså att hitta den primära orsaken till hennes utsatta ben.

Sitter det i ryggen? Beror det på hennes konstanta övervikt? Varför minskar hon inte i vikt? Etc etc... Det ska vi följa upp om tre veckor då återbesök är inbokat.


MEN angående hennes vikt, tja kanske kanske det börjat hända något där? När hon var på Ultuna förra gången, när hon var blockhalt den 9okt, då hade de vägt henne och vågen hade visat 416kg.

Nu, den 22okt så vägde hon 388kg!

Vad det nu beror på vet jag inte, hennes alla mineraltillakott som hon fått ca 4veckor? Hennes akupunktur hormon behandlingar? Hennes nya diet av urlakat hö (då man tar bort de snabba kolhydraterna)? Eller det troligaste, en kombination av allt. Ja, jag håller tummarna för att vågen ska visa ännu mindre vid nästa besök om tre veckor.


Tja, så där går hon nu med sina behandlade ben och runda mage. Och här ligger jag nu, i sängen med min nyopererade fot och min överviktiga kropp.


Vi är så lika.... fast hon slipper pjäxa.XP Walker&trade; <br>(extra pneumatic) Sån här går jag (ligger jag i sängen) med.

















På den andra "friska" foten har jag ett rejält vriststödSå nu är man riktigt inpackad!


Kram Nina

Av vi i stallet - 18 oktober 2009 20:24

Som Nina nämnt i tidigare inlägg så växer stallet med både nya hästar/hästägare samt medryttare. Idag slumpade det sig så att vi kunde rida ut ett gäng på fem stycken tillsammans. Det var Mylla och hennes medryttare Challe, Rotta och hennes medryttare Hanna, Fridsaell och hans medryttare Linnéa, Orri med sin lyckliga matte Don Kikki och undertecknad på Eldur, som snällt ställde upp som extrahäst för andra gången på några få dagar. Vilka ridgäng vi kommer att kunna dra ihop framöver när vi rider ut.Tack alla för trevligt ridsällskap idag  Glad!!

Kram Marie

  

Hela gänget. Stallägaren Nina är snäll och kollar utrustning innan avfärd.


  

Sett från ovan. Eldur-killen är en riktigt go och snäll farbror.


  

Kolla in den nöjda minen på Don Kikki!


  

Resten av gänget ser ganska nöjda ut oxå!


  

Det gäller att ha koll på hovarna i terrängen.


  

Linnéa och Fridsaell trivs ihop.


  

Hänger ni med där bak?




Av vi i stallet - 17 oktober 2009 15:38

Som ni kanske läste i förra inlägget så fick jag följa med hem idag. Jag fick visa upp vad jag har lärt mig under de sex veckor som Ida L har tränat mig, i både tölt, skritt och lite trav. Därefter fick matte sitta upp och känna hur jag går nu och tillsammans ska vi väl fixa detta. Men vi ska ta alla chanser att träna för Malin I och Karin G och Sara G så nu är vi i gång! Vi ska också ha skitkul ute i skogen, klättra, galoppera, race-a så nu hänger vi gärna med alla glada ut som vill ha sällskap med oss!

Det var jättetrevligt att komma hem! Vi träffades nästan hela killgänget och hälsade på varandra, sedan lekte Friedsaell och jag en lång stund. Till slut upptäckte jag en ny bekantskap i hagen så vi har pratat mycket med varandra, Gylfi och jag. Nu är vi åtta i killhagen. Kul, kul, kul!!!

....men vad händer nu ... bort med dig syrran! Suck... ja hej då....! Orri

Hej alla undersåtar!

Jag har varit jätteduktig idag. Min tjocka vita mor togs ur hagen och vräkte i sig massor med mat medan jag stod kvar i hagen och bara var! Först sökte Skorpa skydd hos mig men sedan kom Hetta och ställde sig hos mig för det blåste ju snålkallt idag.

Prinsessan Ástrid

    

Av vi i stallet - 17 oktober 2009 09:01

Känns som stallet kryllar av folk...haha...trevligt!

Vi har två nya hästar här nu. Gylfi, 15årig valack, kom för ca två veckor sedan. Spyrna som är ett 4årigt sto kom i måndags. Båda hästarna är mycket trevliga och det har gått komplikationsfritt med flocken.

Gylfi är dock väldigt försiktig och håller sig gärna lite på sin kant, vilket är helt naturligt! Spyrna däremot, hon verkar ta för sig lite mer - 4år, tja då bara trycker man in sig någonstans, för hjälp - läskigt att för första gången vara hemifrån och komma till en ny flock alldeles själv.


Haha...Spyrna har aldrig gått med föl, en stund efter ihopsläpp med flocken så ville lilla 4månaders Ástrid lukta lite på henne. Hon smög fram försiktigt, vilket Spyrna till sin fasa upptäckte! Något läskigt miniatyr artat ville fram till henne, Nix - hon började jogga iväg, Ástrid efter, det blev runt runt i en stor volt, varv på varv, Spyrna kikandes bakåt - Är hon fortfarande med? Ja, nyfikna Ástrid ville ju kolla in henne. Det slutade med att Spyrna gav iväg en markering med bakbenen mot fölet, hon bara ropade "Låt mig vara! din utomjording". Ástrid blev naturligtvis lite snopen och stannade upp, då kom "karate xtra morsan" Rotta som ett jehu, attack mot Spyrna - Så där gör du INTE mot lilla Ástrid! Oj oj oj....förskräckt flög Spyrna iväg och fattade ingenting Förvånad!

Först blir hon utsatt av en varelse som jagar henne, när hon på ett ganska fint sätt säger åt varelsen - stick och brinn - så kommer en stohäxa till attack som säger att varelsen tydligen SKA få jaga henne? Nej fy f-n, inte lätt att vara 4år och flyttat hemifrån! Man fattar ingenting.

Nu två dagar senare, äter hon i samma foderbord som häxan, det gäller att hålla sig väl med de starka.


Vidare så har Polli kommit hem igen, efter 4 veckors träning. Orri kommer ev hem idag, även han efter träning. Kikki skulle iväg och provrida honom idag, och kändes det bra så skulle han lastas och tas hem! Känner jag Kikki, så kommer han! Klart att hennes häst känns bra Guld i mun.


Det kryllar av folk skrev jag, tja det var väl att ta i men det blir fler och fler. Hejtjolahopp, så har det gått från att vara en medryttare i stallet, till tre, sen är nr 4 och ytterliggare nr 5 på g. Å det är bara trevliga tjejer! Men fikabordet blir litet Tungan ute.


Till något helt annat, så verkar inte Skorpa halt längre - så skumt så skumt. Men det är ju bra naturligtvis!


Kram Nina




Av vi i stallet - 12 oktober 2009 20:46

Idag hämtade jag hem Skorpa från Ultuna. Hon är fortfarande 1grad halt, vilket iof är mycket bättre än när hon åkte in. Enligt veterinär så trodde hon att Skorpa skulle repa sig fortare hemma för hon verkade inte alls trivas där. Hon tittade knappt upp när de kom in. Hon hade inte ätit något speciellt heller.


Magnus gick före mig (jag blev akut kissnödig) till hennes box, hon stod med rumpan mot dörren och huvudet rätt in i väggen, han ropade på henne men hon rörde inte en fena. När jag gick i korridoren utanför henne, så ropade jag lite lågt - Skooorpa.... Då, vände hon sig direkt i boxen och kom fram mot dörren Kyss! Min lilla stjärna! (Magnus berättade det här för mig nu i kväll). 

Hon släpade sig dock fram i korridoren, när vi kom ut och hon fick syn på transporten så spetsade hon öronen framåt och plötsligt gick hon med väldigt bestämda steg mot den, inga problem att gå på.


Väl hemma så han jag knappt öppna bommen i fram förrän hon slängde sig ut! Så har hon aldrig gjort, tittade sig runt 180grader, sträckte på sig, töltade några steg och hon såg ut som om hon ägde världen. Det är ju otroligt vad de berättar i sitt kroppsspråk, tänk att man, i normala fall, är så dålig på att lyssna.

Hur som, lyckan var nog gjord när Mylla leddes in i stallet för att göra henne sällskap. Då fick hon någon att tjafsa med över boxväggen igen!


Hon ska nu få vara ute i hage dagtid, stå inne under nätterna. Vidare så har jag bokat in tid hos Emilia nästa vecka för totalutredning av min häst. Vad det ger vet jag inte men jag hoppas innerligt på att det kommer att ge något.


I dagsläget känner jag mig nöjd med att hon är glad över att vara hemma igen - min hemmakära häst!


Kram Nina



Av vi i stallet - 11 oktober 2009 07:16

Det är så konstigt...fattar ingenting.

I torsdags eftermiddag var hon blockhalt på vänster bak, satte knappt i tån. Hon var svullen över kotan, gallig en bit upp på benet dock inte speciellt varm, ingen ökad puls eller feber. Thorbjörn (hovis) kom ut akut för att, efter noggrann undersökning av hoven, konstatera att det inte rörde sig om någon hovböld. Fick en akuttid på Ultuna kl 09.00 dagen därpå.

Hon var något bättre på morgonen men absolut jättehalt. Iväg till Ultuna.

Väl där så började veterinären med att undersöka hoven för att hitta en hovböld. Stackars Skorpa tyckte det var så otroligt jobbigt att belasta det högra bakbenet medan veterinären höll den "sjuka" hoven i luften, så hon skakade i hela den sidan. Marie "stöttepelare på flera sätt" stod och stödde upp hennes högra bakdel så gott hon kunde. Hade tydlig ökad puls och värme i hoven men efter nästan en timme så gav veterinären upp sökandet efter böld. Hoven bedövades, efter att bedövningen fått verka (tog dock inte riktigt på h utsida) så skrittades hon i gången. Gick då bättre, satte ner hela hoven men la ingen belastning på den. Fortfarande mycket halt men en förbättring - man kan fundera hur mycket förbättring det hade varit om bedövningen hade tagit i hela hoven? Men i och för sig spelade det kanske ingen större roll?

Tillsammans med en annan veterinär så bestämdes det att hoven skulle röntgas. Skorpa var så duktig då, inget lugnande där inte! Snäll och nästan blickstilla lät hon röntgenmaskinen putta henne i magen, nästan kilas in mellan benen och hon tyckte tom det var helt ok att ställa hoven i ett vattenbad medan bilder togs! En liten "psyk klippa"!

Röntgen visade nada. Det kändes iof mycket bra!

Jaha....då kunde de inte hitta på fler undersökningar - höft, knä, has, leder kändes helt ok enl veterinär, fanns ingen orsak att tro att något var fel där.

Det bestämdes att hon skulle få något omslag på benen för att minska hennes svullnader och även för att stödja hennes högra ben då veterinär uttryckte oro för belastningsfång av det benet. Hon var så ansträngd i höger att kotan nästan helt gick igenom. Dessutom så fick hon omslag under hoven för att ev dra ut bölden som inte verkade finnas - men som man ändå kanske trodde fanns. Hon skulle bli kvar under observation, en dag i taget för att se vad som händer. Så hon fick vara kvar.

Klippan Marie och jag åkte därifrån och intog varsin väl förtjänad meny på Sibylla.

Lördag eftermiddag åkte jag till Ultuna, dels att för att jag ville titta till henne dels för att lämna hennes alla mineraler, munkpeppar och pulsatilladroppar (för hennes hormonstörning). Ja herregud, det är ju en hel uppsats för sig.....

Lite förvånad blev jag nog, Ultuna har infört besöksförbud på häst! Det hade varit allt för mycket spring av oroliga ägare som hela tiden ville se om sina hästar. Iof så kan man förstå att det kan vara ett problem när hästar är sjuka och kanske behöver lugn och ro. Helt otroligt så mycket de klarar ändå, både personal och hästar. När det gäller hästar så tänker jag på de stackare som står med slangar hit och dit fästa i ställning i taket, helt fantastiskt tycker jag. Hängmattor är ju ett annat spektakel vissa måste utstå (det har ju tyvärr Skorpa tidigare erfarenhet av).

Men men.....jag fick komma in eftersom jag bara skulle lämna lite saker till hästen. Där stod hon, lilla gumman, hängde med huvudet, bredvid sig hade hon en rejäl hög av hö, som jag gissar att hon inte ens rört! Antagligen ganska deppig (mitt matvrak till häst). Hon "hummade" när jag gick in till henne, usch så blödig man är men då kom tårarna, fan det är inte lätt att ha djur alla gånger.

Jag gav henne dagens ranson med "mediciner" och en morot, snosade och pratade en stund. När jag lämnade henne satte hon ner huvudet och började äta i höhögen......

Framåt kvällen ringde jourveterinären bara för att berätta att de hade tagit bort hennes bandage. Det var fortfarande inget som visade på ev. hovböld. Hon hade skrittats i korridoren och visade ca en grads hälta, vilket var en enorm förbättring mot fredagen. Svullnaden hade nästan gått ner i bägge ben.

Tja...dom har ingen aning om vad det kan vara, de skulle konsultera på måndag, om inget händer innan dess. Jag antar att jag kommer att få hämta henne måndag em/kväll? Blir det så, så kommer jag att boka in en tid för utredning med Emilia. Utredning, inte av denna akuta hälta, utan av henne i helhet. Det är så mycket som känns helt fel, snubblar, tappar bak, går "vridet" med bakbenet, gallor, svullnader - ja, listan kan göras lång, känns inte positivt - ganska jävligt faktiskt.


Min lilla lilla Skrutta......

Skorpa  



Skapa flashcards