Mörkret kommer smygande, vattnet har kallnat, badjävlarna har åkt hem och det börjar bli dags även för mig och mina små att göra så. Det känns vemodigt att åka härifrån, det har varit så skönt att bara ha fått vara, helt ledig, här ute. Det finns så mycket jag hade vela göra mer, både för min egen del men även med hästarna. Bada mer med dem, rida fler långturer och galoppera längs stranden mer, men jag  antar att det kommer fler somrar =)

När hösten kommer varje år brukar jag tycka att det är ganska skönt men i år vill jag bara skrika stopp! Är inte riktigt redo för mörker och kyla ännu... ...men visst det ska bli kul att komma hem igen, till fina hästvänner, mockadagar och stallpyssel. 

När jag hämtar hästarna i hagen brukar mammas hund Mira få följa med. När jag ropar kommer hästarna springande (!) och Mira springer dem till mötes. Snart är hon dock tillbaka med ett vilt uttryck i ögonen och med Máni i full karriär efter sig. Hahaha, hon som är van vid att kunna bita mammas gamla hästar i hasorna utan att de bryr sig undrar nog vad det är för galen typ som flyttat in. Men de tillbringar alltid en god stund med att leka katt och råtta så det har blivit en ömsesidig lek. Det andra kortet är på Rotta när vi står i vattnet i solnedgången och svalkar benen efter en lång ridtur.

Jag jobbar för fullt för att fixa transport tillbaka till civilisationen till må nästa vecka, så vi ses där omkring!

Må så gott tills dess!

Kramar Josefin