Inatt var det 17,7 minusgrader. Ingela och jag hade bestämt att vi skulle rida men avbokade av olika skäl varav ett var den stränga kylan. Jag åkte ut i alla fall för att lukta på min häst, ställa iordning boxen för Orri, som kommer i morgon, samt ta några hästbilder i det vackra, soliga vädret. För kallt? Pyttsan! I stallet mötte jag det köldtåliga ekipaget Marie-Friedsaell som skulle ha lektion på stallbacken för den likaledes köldhärdiga Linda! Så var det med det! Hästarna var så vackra i hagen. Deras pälsar stod rakt ut som solbelysta nålar och det var lugnt och harmoniskt. Tills Gaia och Rotta gick för att ta en slurk vatten. De stod där vid vattenkoppen och drack (trodde jag) tills båda ihärdig stirrade på mig och sa "Vi har inget vatten. Kom hit och fixa vattnet"! De var så söta så jag fotade och då verkligen tjatade de "Ser du inte att vi inte har något vatten? Vi vill ha vatten!" Gaia provade att bända upp vattnet ur koppen med tänderna, sedan sparka upp det. Rotta hjälpte till. Till slut stod halva flocken där och provade och var behjälpliga. Då insåg jag att jag måste störa Nina på hennes häst- och stallfria dag. Jodå, ställ om kontakten för värmeslingan i elskåpet till läge 2 men absolut inte för länge, då brinner elkabeln upp! Jag provade med först en halvtimme på mobilalarmet, eftersom mitt minne är så kort-kort. Under tiden provade alla hästar, utom Mylla och Hetta den snustorra vattenkoppen och alla visade att de var så fruktansvärt törstiga att de inte kunde vänta en endaste halvtimme till. Av någon anledning fick jag urdåligt samvete av att se alla hästarna bli fullständigt urtorkade, så jag (det var hästarna!!!) manades på att hämta vatten i hinkar. Alla drack begärligt utom Hetta som stod kvar på sin plats och då tog hämtvattnet slut. Det vara bara att hämta nytt i stallet och när jag kom tillbaka stod Hetta där vid vattenkoppen och drack som förstling av det upptinade vattnet. "Vad bråkar ni om, det finns ju gott om vatten" tycktes hon säga. Skönt! 45 minuter tog det att få igång vattnet igen. Alarmet minde mig om att ställa tillbaka kontakten till läge 1 (tack-o-lov för alarm!). Det var lugnt i hagen igen. Ingen däckade av törst. Solen sken och värmde (faktiskt!). Jag fick en härlig utestund och några fina hästbilder. Marie fick sina "Friedsaell-gick-så-bra"-lyckliga ögon. Hästarna fick tillbaka sitt vatten. /Kikki